När man kontrollerar om ett märke är förväxlingsbart med ett annat, så är det brukligt att använda tre kriterier för att klargöra om de är förväxlingsbara. Nämligen:
[tabs style=”default”] [tab title=”Visuellt”] Visuellt. Man gör en visuell uppskattning om de motstående märkena är lika varandra.[/tab][tab title=”Fonetiskt”] Fonetiskt. Man kontrollerar om märkena låter liknande när man uttalar det.[/tab][tab title=”Konceptuellt”] Konceptuellt. Man gör en kontroll om det finns en begreppsmässig likhet.[/tab][/tabs]
Om något av kriterierna är uppfyllt så kan det finnas en förväxlingsrisk, är två kriterier uppfyllda så är det troligen förväxlingsbara märken. Är alla tre uppfyllda så är det förväxlingsbart.
Det ovanstående är ingen absolut regel, men fungerar som ett hjälpmedel och kan ge en hint om ett varumärke kan anses vara förväxlingsbart eller inte.
Viktigt att tillägga är dock den så kallade produktregeln. [box type=”info” style=”rounded” border=”full”]Produktregeln bygger på principen att man gör en helhetsbedömning av märkeslikheten och varuslagslikheten, varvid kravet på märkeslikhet blir mindre om varuslagslikheten är stor och vice versa.[/box]
För att förtydliga desto mer lik varorna eller tjänsterna är varandra, desto mindre likt behöver märket vara för att det ska anses vara förväxlingsbart och vice versa.
